Höstens seglingar ligger framför oss

Nu har Josephine legat stilla tre helger i rad pga att vi inte haft tid och packningsbyte i maskin. Men nu känner jag att det är dax att kasta loss och puttra ut i mörkret för nu börjar det bli stilla i skärgården och det är så härligt att komma ut på höstarna när himlen är så blå och det är lite stilla i skärgården. Hoppas vi får några fina helger nu när det lugnar ner sig på jobbet. Nästa helg kanske, helgen efteråt är jag i Paris sen kan det bli en helg till.. Längtar vekligen ut och det riktigt suger i seglingtarmen... Josephines nya batterigrupp borde kunna göra susen när värmaren skall gå hela nätterna..

Nu är Josephine på G.. efter tre veckors vila.

Jag upptäckte i somras att det droppade lite olja från oljetrågspackningen... och så är det väl med gamla maskiner... Josephines motor är renoverad 2007 då alla packningar byttes. Hon har gått 300 tim efter renoveringen och har fungerat ypperligt. Inget mer om det men efter semestern så kollade jag lite på detta och tyckte att en bult satt lite löst varpå jag drog åt den lite. Inte så smart för då gick packningen verkligen sönder..haha typiskt. Nu är det ju så att byta denna packning inte var så enkelt utan den kräver ett motorlyft. Efter lite konsultation med Yxpila Boat Yard så kom jag fram till att detta skulle göras här på Lidingö. Jag fick genom en kontakt tag i en "riktig" mekaniker som jobbar med bla Waxholmsbolgaet, KBV och Polisens båtar. Han gjorde en grym insats och lyfte maskin genom att lägga en regel över nedgången och lossa maskin och spela upp den 20 cm så att man kan få bort tråget. Nu sitter maskin på plats och hon är tät igen... Vad har jag lärt mig av detta? Jo.. packninger drar man bara inte åt hur som helst.. och att MICAB på Lidingö är riktigt kass samt även flera andra marinmekaniker som sysslar med fritidsbåtar. Deras inställning är att: "vi har slutat mecka med motorer vi byter bara ut mot nytt" Pinsamt att de får kalla sig mekaniker. De är på sin höjd installatörer. Micab i synnerhet. Jag kontaktede Micab för att komma ner och kolla på detta och kanske låta dem utföra jobbet. Det är typ 200 meter högst från hans verkstad. Vet ni vad svaret var? ...hmhm och motstånd sen svarade Tomhylsan " ta med plånboken"... Kundservice var inte hans paradgren tror jag. Jag sa då att det är nog bäst att du stannar i din verkstad så kontaktar jag någon annan..

Ellen on Tour vs Biscaya bukten 2010

Efter två timmars flyg till Dublin div. taxi och tåg i fyra timmar så anlände jag till Royal Cork Yacht Club... bildad år 1720 mao. världens äldsta "båtklubb". Där väntade Sailing Yacht Ellen och delar av hennes besättning


Här ligger vår stridsvagn färdigbunkrad inför en tuff resa över ett av världens tuffaste vatten. Hon är en svenskbyggd Najad 460 byggd på Orust i pansarkvalitet. Hon känns rätt "safe" faktiskt Hennes utrustning tar för lång tid att lista här men Josephine framstår som en ren semesterplattform (vad gäller utrustning..)

Tisd. förmiddag var avsatt för bunkring och inköp av förnödenheter vilket var intressant... ur prioriteringsperspektiv. Ombord kom det till slut och Ellen sjönk nog någon decimeter.

Sist men inte minst mönstrade vår fjärde besättningsman Anders Ekeman ombord 58 min före losskastning.. En snabb middag på Yacht klubben och sen lättade vi och gick med med tidvattnet ut ur Cork hamn mot kusten. Där satte vi en enkel och stabil kurs som vi hade i nästan 4 dygn. Kurs 180... mot Spanien.

Besättningen bestod av Kapten och Ellens härskare Göran Westerberg, Teknikansvarig Anders Ekeman, fartygets egen Spanska tolk "Pedro" (på bild ovan) och LillPelle fartygets gast....mastbestigare allt i allo..etc.

Tanken var att ge sig ut så snabbt som möjligt från kusten och komma över kontinentalsockeln ut på djupt vatten (runt 5000 meter) där sjön blir lugnare och vågorna längre. När vi satte segel så fick vi en bidevind på 11-14 m/s och bra fart direkt på runt 8 knop. Nu tuggades det distans på en gång, och dagen byttes mot en svart natt med relativt mycket sjöhävning och ett antal översköljningar.. men vi var pigga och glad (utom Pedro som hade något otalt med Ulrik) natten löpte på i full fart.

Andra dagen var den första lik och vi matade på i våra 8 knop i bidevind ut över havet....ner mot Spanska kusten. Vi blev rätt förvånade under andra dygnet då vi inte siktade några andra båtar under säkert 24 timmar. Vi trodde vi skulle få passera massa handelsfartyg men de låg säkert i hamn :)

Ellen är som bekant en Najad vilka är utrustade med en vindruta i framkant av sittbrunnen... Det kan man ha åsikter om och jag måste nog erkänna att mina åsikter har fått sig en kraftig "turn around".. Pensionärsruta... not! Otroligt bekvämt och skönt. Där satt man skyddad när sjöarna bröt över båten med en kaffe i handen och mådde som en prins.. Hmhm kan man montera på en ruta på Josephine...?

Skepparen Göran är en påläst man i sina bästa år... lite ruggigt lik mig vad båtar anbelangar. Jag var faktiskt tvungen att erkänna att jag om jag skulle utrusta en båt (med obegränsade resurser...) så hade vi nog hamnat extremt nära varandra i val av utrustning och materialval. Ellens "byssa" är vad jag anser den bästa lösningen ombord på en segelbåt. Ett längsgående pentry mot akterkabinen.

S/Y Ellen är utrustad med 3 klasser.... First class, Business Class och Monkey Class... Här sitter Anders i Business.. Anders är van vid långdistansflygningar och sov gott.. i sin fåtölj (tilläggas att Anders åker alltid Business), Monkey Class ligger längst fram ombord och är en hytt med två våningsbingar på varsin sida som fungerade alldeles utmärkt om man ligger på lä sidan.. vilket jag gjorde :) First Class är ägarhytten som ligger längst akteröver och där härskar kapten.. en jättehytt med egen toalett och alla bekvämligheter så som tv och och ett instrument så han kan ha koll på oss som framförde Ellen då skepparen vilade..

Vilade och vilade... Skepparen har dessutom en annan plats där han kan vila ut.. platsen fick snabbt namnet "Hökens Hörna" för där kunde han följa diskussioner i sittbrunnen och komma med små inlägg som passade honom bra...
(utan att han deltog i diskussionen).Under tredje dygnet avtog vinden och vi var tvungna att "ladda batterierna" för att komma i hamn i La Coruna.. vi hade en lång dag då vi bland annat började med att tappa fallet till Genuan vilken jag fick det stora förtroendet att plocka ner...i sjöhävning.. och en vacker men enkel sjöbegravning av fartygets egen fågel Robert. Robert anlände till oss sent på kvällen 150 nm från kusten.. han bodde hos oss en natt men valde sen att sluta sina dagar på jorden här oss. Han begravdes på en special plats på 5000 meters djup.. alla tankar går till Robert och hans familj..

Slutligen kom vi fram efter 83 timmar till sjöss och besättning förtöjde Ellen på bästa platsen i La Coruna inre hamn där hon fick en välbehövlig vila och en ordentlig sanering både inombords och utombords.

Tack för en fantastisk resa, den kommer jag alltid att minnas för nästa gång är det min egen tur att ta mig över Biscayan i en egen båt på väg mot mina drömmars resa. Långfärdssegling är verkligen en upplevelse och jag hoppas snart få kasta loss och segla mot egna mål.