I morgon bär det av..

till Irland, där skall jag ta mig till Royal Cork Yacht Club världens äldsta yacht club. Jag skall mönstra ombord på segelbåten S/Y Ellen en Najad 460 och vi skall segla över Biscayabukten ner till Spanien och La Coruna. En utmaning och en fantastisk dröm att få ge sig i kast med dessa vatten som kan vara otroligt otrevliga. Biscayan är Atlantens bukt mot Europa där havs djup går upp från 1000 meter till 50-100 och ger enorma vågor om vi har otur. Vi är 4 pers som med denna fina båt skall ta henne ner mot varmare bredgrader. Ellen forsätter sen sin resa ner mot Kaniarieöarna och vidare till Väst Indien.. Jag mönstrar av i La Coruna.

Följ gärna vår resa.

http://live.adventuretracking.com/ellen

Happy sailing...

Josephine af Napoleonviken...

Semestern fick ett snabbt slut och därefter har jobbet tagit all min vakna tid... men vi har förflyttat Josephine per motor två helger i rad.. till Nappeviken. Denna underskattade vik har nästan allt. Vi kan tycka det är rätt skoj att ligga och njuta av spektaklet i någon hamn eller vik ibland.. Det var någon som uttryckte namnet "3-fas viken" för det är väl det ända som saknas.

Napoleonviken norr om Små Dalarö i höjd med Tyresö ligger perfekt i fråga om avstånd från"basen", 2,5 tim så ligger man fastgjuten i kaj. Passar oss bra efter en tuff vecka på jobbet. Låter lite tråkigt men under åren har man sett de flesta klipporna i skärgården och skall man bara ut någon helg så känns det som man få mest valuta för nedlagd tid att parkera i närheten. Visst man missar själva seglingen det är trist men vi har ju seglat fram och tillbaka över östersjön i år så vi har nog fått vår vind i seglen. Sen har vi ju så klart våra små matroser som gärna vill fiska, bada och leka och då hamnar man för eller senare i Nappeviken, som bortsett från alla detta är extremt skyddad särskilt för vindar från V-N-O men man kan även hitta skydd för Syd..

Här träffar man de mest märkliga människor...

Vi har legat två hela helger i Nappeviken tillsammans med vänner från olika båtar och båda helgerna har det intagits kräftor i stora lass med tillhörande ädla drycker. Första helgen fick vi oxå uppleva ett rejält åskoväder mitt i natten. Otroligt mäktigt när hela viken lyser upp och mullret dånar mellan bergen..

Vinden vänder och ökar..och slutet kommer snabbt

En vacker syn när vi lämnar Gotskan och går ner mot Lauterhorn. Halvind 8 m/s... och Josephine får sträcka ut sig i Gotska Sjön..

Här trivs vi bäst hela familjen inklusive Josephine, liggande på svaj invid östersjöns vackraste lilla ö. Sittande på stranden i skön "brasse-stol" med ett glas vitt i handen. Barnen lekande och solen värmande. Men allt har ett slut så även denna semester. Vi lyckades släpa ihop 600 Nm, inte så mycket men med tanke på vädret så var det skönt att ligga stilla och bada och sola. Vi sammanfattar året semestersegling som den bästa vi haft. 4 veckor till sjöss utan en droppe regn. Vi hann med Fårö där vi aldrig varit och så Ut Fredlarna, tack för det.... min inna det var slut han vi med en ofrivillig nattsegling från Bokö-Storö då vinden väckte oss 04.00.. och vi fick motorisera upp till Träskö Storö. Där var det trångt så vi fick en liten avslutnings svajning..

Detta är min bror..

Pelle skruvar isär taxen Sams koppel och har rengöring efter att kopplet och Sam varit på Gotska Sandön och en del av sanden hade hamnat i kopplet...

Ut Fredlarna... vilket ställe!

Efter hysterien i Sandhamn, var det hög tid för lite naturhamnar. St: Nassa kändes som en lagom dags etapp efter alla långa ben. Abbe frågade om det fanns pool på Nassa.... vart är vi på väg? Vi hade en fin och lugn segling upp mot Nassa. Där tilltog vinden och skulle öka under kvällen mot hård sydlig. Väl inne i Nassa konstaterade vi att där man ligger bra för sydligt var det fullt.. (oväntat..) Så nu var det bara att sätta kurs mot nya mål. Ut Fredlarna någon timme norr om Nassa blev vårt mål. Vi hade aldrig varit där så det var extra spännande att besöka en ny hamn i Stockholm skärgård, för det sker inte så ofta. Jag blev lite förälskad och kände att jag hittat en oas, för där låg inte många båtar och det kändes lite privilegierat att få en så fin ö nästan för sig själv

Här ligger vi och myser i vår ensamhet..